I Motvind 

När jag upplever en slags obehagskänslor i min klass som under gårdagen , vaknar jag idag och funderar om det var på riktigt ? Själva känslan är så hemsk att den känns overklig. 
Jag hade planerat att åka skidor idag så det ska jag göra. Om jag inte gör det, kommer det bara sjunka. Så nu ska jag fortsätta medans jag kan, att driva mig själv framåt även om motvinden är stark. 

. . .

Måste notera ner en del saker för återkoppling vid senare tillfälle och eventuell genomarbetning.. 

– Jag har social ångest. Som jag plötsligt insåg eller förlikade mig med? 

– jag har varit okej så länge att det känns som om alla omkring mig glömt bort att jag kan krascha. Det känns som om jag inte kan eller får, eller att det inte ens är möjligt längre. 
Vardagen rullar på så bra det bara kan, guldstjärnor från vården.. Har själv glömt, hur illa det kan kännas. 
Idag har jag haft en väldigt dränerande dag och det har satt hela känslospektrat på sin kant. 
Stress, irritation, lättretlig, ångestladdad, tystlåten, arg, ledsen, , förlamad, ensamhet. Tårar. 
– känner mig rädd. Någonting händer i mitt huvud. Obalans. 

Jag har verkligen inte varit superpepp på att uppdatera här . Egentligen hade jag kunnat slänga in en tanke varje dag men den senaste tiden har jag sett på appen men valt att inte öppna den. 
Jag har levt. Jag tog tag i tyglarna av den förbannade ångesten och vände den till något starkare , jag. Jag knuffade undan allt och körde stenhårt på det so.än är v i k t i g t för mig. Rutin rutin rutin. Sömn, kost, motion. 
Jag har pyntat mitt ekorrhjul så jag kan fortsätta spinna omkring i det ! Dagarna ser för det mesta exakt likadana ut vilket jag tydligt märker är otroligt viktigt. Jag får helst inte avvika i en eller några dagar, då är det riktigt tungt att komma igång igen. 
En dag för mig ser ungefär ut såhär: 

Sömn : Vaknar kring 07, vår bebis äter bara en gång per natt (tack), och jag ammar än så jag sover ca 3-4 h i stöten men totalt 8-9 h = viktigt. Somnar vid 22-23 tiden. 
Kost: äter alla mål, frukost, lunch, mellis, middag, kvällsfika ungefär på samma tider varje dag. Jag har ändrat lite i kosten också och försöker hitta alternativ till varierad och god mat, lagat på mycket färska och fina råvaror . Tur att både jag och min man älskar att laga mat, äta mat och umgås kring mat. 
Motion: vi går ungefär 10 000 steg om dagen vilket blir ca 8km i snitt. Ibland mer ibland mindre. Nu har vi börjat avancera och joggar också ungefär 2 km för att få upp konditionen.  Jag kör övningar hemma så äntligen är jag och träningsverken kompisar igen! Varje dag. 
Utöver detta så är vi mycket ute i friska luften, aktiverar oss på många andra sätt, umgås så mycket vi bara kan hela familjen och njuter av att kunna vara tillsammans så pass mycket som vi kan. 
Jag kan skriva under på att dessa 3 faktorer, sömn, mat och motion, är en otroligt viktig kombination i mitt liv för att jag ska slippa ångesten. Jag är övertygad om att detta hjälper mig. 
På köpet har jag gått ner alls mina 25 gravidkilon och är tillbaka till var jag var för exakt ett år sedan ! Lillebror är 4 månader och det är helt fantastiskt roligt att vara 2 barnsförälder . 
Aldrig glömma. 

Dagens novell från mitt inre.

Haft några tillfälliga dippar senaste dagarna vilket gör att jag filosoferar och funderar en hel del, stöter bort min omgivning och fastnar lite i tanken. Jag Upplever att jag bär en sorg, jag vet även vad jag sörjer men har svårt att ta itu med det. Skriver väl upp det på min bucket list. Något annat jag skriver upp är mitt uttryck i ilska. Jag måste lära mig att uttrycka mig, för allting hamnar långt inom mig och ageras aldrig ut vilket gör att det växer till en klump av ångest . Helt rätt. Igår hade jag ångest för första gången på över ett år. 
Det är även ganska exakt ett år sen jag tog min sista tablett litarex eftersom jag fick veta att jag var gravid. Ett helt år har jag varit utan både lugnande, stämningsstabiliserande och stämningshöjande tabletter och tyvärr märker jag en markant skillnad. En skillnad på att vara jag och på att jaget tynar bort, vem jag nu är. Jag behöver medicin helt klart, men jag tror jag behöver någon annan.
Litarex gör att jag varken kan skratta eller gråta, det inser jag först nu. Jag blir så sjukt fastspikat på ett rakt sträck att jag varken kan skratta eller gråta och det är inte bra. Inte konstigt jag känt mig så förbannat nere. Jag har även insett att jag behöver något annat än kbt. 
Det har varit viktigt för mig att kunna känna på detta, jag har fortfarande en identitetskris och jag undrar om jag någonsin kommer tillkänna av vem jag är . 
Utredningen som gjordes på mig skulle jag gärna göra om, även om jag vet att utfallet blir detsamma, men jag är ändå sugen på en second opinion, en ny läkare och kontakt för ett nytt perspektiv. 
Jag har många bra sidor, jag är en väldigt kärleksfull person, jag är en supermorsa till mina barn, jag är en bra fru och jag kan en hel del massa saker som kanske är mer bra och mindre bra att kunna. 
Men så har jag olika problem på sidan av i mitt liv som försvårar det för mig och som nu kommit till en punkt att det skapar en sorg inom mig . När, var och hur jag ska ta itu med detta, återstår att se . 

Sorg #1. Vänskap. Jag har haft vänner, jag har även skapat nya relationer och varit väldigt social och öppen. Nu har det tvärvänt till att ett umgänge ger mig ångest inför och efter ett möte. Jag orkar inte sortera intryck och försöka klura ut den sociala koden, jag utstrålar någon märklig avvisande energi som gör att det tas avstånd från mig istället för att fråga hur jag mår. Min sorg utstrålar ilska och tystnad. Jag har kommit dit där jag saknar vänskapen, skratten och umgänget men jag klarar varken av att skapa en vänskap då jag ständigt vänder den ryggen, och jag orkar inte göda den intet lilla vänskapen som finns kvar, för att sociala interaktioner ger mig ångest. Jag väljer närheten från min familj, den klarar jag av. 
Sorg #2. Jag har det sjukt bra egentligen, bara jag vandrar runt i min lilla fyrkant. Bara jag sköter mig med kost, sömn och motion så klara jag en dag galant. Men så kommer det perioder då jag bubblar av kolsyra i kroppen, rastlösheten tar kol på mig, helst när jag inser att jag inget kan göra. 
Sorg #3. Platsen jag bor på är fantastisk, vacker, harmonisk, underbar. Men den ger mig ångest ibland. Det är litet , med en nära relation till att alla känner alla. Det ger mig ångest och panik ibland då jag skulle vela vara anonym, börja om på nåt sätt i relationer. Vilket inte spelar någon roll för jag skapar inte nya relationer längre, och skulle jag göra det måste jag börja om igen och igen och igen i sinom tid för jag ger alltid upp när mitt inre tar över. 
Sorg #4. Avsaknad av intresse. Jag vill tro att det handlar om min identitetskris som jag haft sen jag klev in i tonåren, men jag sörjer avsaknaden av ett intresse att brinna för, att utveckla och leva för. Det är en Sorg att aldrig känna att jag inte hittar DET DÄR. Istället blir det en bitter känsla över allting och så händer det ingenting  alls . Jag kan även ha massor med tid att utöva någon form av aktivitet som skulle kunna ge mig tillfredställelse, men så slutar det med att jag ligger i soffan och stirrar, och funderar. 

Denna vecka vill jag leva men det känns idag som om det handlar om att överleva. 
Och jag vet att detta kommer vända.

Krympande väggar ! 

Har inte inkopplat min dator, skulle vilja ändra lite layout på den här sidan . Köpte en dator men använder aldrig den.. dammsamlare…

…Dagarna driver på här hemma. Väggarna börjar krympa lite dock då vi är rädd för förkylningar och rs-varningar , och alla är verkligen sjuk hela tiden . Som tur är, är min man ledig väldigt mycket så vi spenderar mycket tid ihop men man saknar ju spontaniteten att ta sig ut var man vill hur man vill och träffa andra vuxna ! 

Jag är frisk än så länge . Inte för att jag går och väntar på att bli sjuk, men lite orolig är man ju. Det går fortfarande så löjligt bra . Jag visade inga tecken på depression enligt screeningen på bvc men jag känner ju mig själv och jag är inte deprimerad . Heja ! Dock har jag varit väldigt känslig och svängig i humöret men än så länge på en mänsklig nivå ! 

Livet leker . Nu ska jag dock försöka fördriva en lååång helg med magsjuka barn, mindre roligt ! 

Kan inte hantera min ilska. 

Idag är en sån där dag där jag hade kunnat kräva ut skilsmässa, fly iväg och gömma mig någonstans. Jag är arg och då är mina känslor och min energi som en enorm ångvält som trasar sönder allt i sin väg. Jag har en mycket god anledning till min ilska och det gör mig ännu argare då jag inte kan påverka andras agerande, trots att agerandet påverkar mig. 
Jag är så fruktansvärt arg och irriterad på min man. Detta kommer förstöra hela min dag. Så otroligt tråkigt för jag har inga strategier över hur jag ska samla mina känslor. Jag blir handlingsförlamad, tyst och irriterad. 

Jag kväver det inom mig. 

Bebis, amning och förlossningsdepression. 

Just nu är det mycket fokus på detta bebisliv. Det är ju så underbart fantastiskt ! Jag surfar på lyckohormoner, har kommit igång med lätt träning och äter regelbundet och hälsosamt = god hälsa. 
Amningen utsöndrar förmodligen också en hel del hormoner i min kropp vilket inte påverkar mig negativt som tur är ! Tror jag har läst mig till rädsla när det gäller min sjukdom. 
Amningen gör tydligen så man ska klara sig på färre timmar sömn dock, vilket inte är så bra, om jag sover för lite altså, men än har det gått bra för jag skrapar ihop 7-8 h per dygn ändå men är enormt frustrerad när jag ligger klarvaken några timmar ibland trots att alla i huset sover. Jag är extremt lättväckt ! 
Nästa vecka har vi tillväxtbesök på bvc samt att jag ska fylla i en screening för att se hur jag mår / om man har förlossningsdepression. Det känns lite krystat att göra det på bvc då jag har min kontakt på affektiva men det kan säkert vara bra ändå! Jag känner mig själv så pass bra nu att jag vet att jag mår bra och skulle jag mot förmodan inte göra det framöver så finns det en plan även för det 🙂 jag känner mig trygg! 

En vanlig vardag. 

Men ändå konstig kväll, för jag är inte ensam så ofta . Min man är iväg och jobbar och båda barnen sover för natten sen kl 20.  

Jag typ kvällssnaxar med varma kaneläpplen och propud vanilla, tränar lite och streamat Skam 🙂 
Helt OK.